Snart kommer Isabell med SILENT HILL 2! Hon kommer aldrig att få gå härifrån. Mwhihihihi Silent Hill... Jag har fortfarande inte slutat att vara glad över att se Trent Reznor i palestinasjal i Survivalism-videon. Som för övrigt är strålande. Jag har lagat mat, som jag ätit, och det var inte fel kan jag säga. Nu ska jag göra mig ännu en kopp te och så ska jag sitta med mitt te och en kaka och vänta på Isabells ankomst tillsammans med min tv och måhända något annat.

Jens har sovit här. Det är antagligen the main thing som hänt idag... Eftersom han gick typ alldeles nyss. Jag har tigerbalsamat honom, så mina händer luktar pepparkaka ifrån Thailand. Jens gör mig glad, det gör han verkligen, och jag tycker om när han är här. Fast jag kommer förmodligen aldrig att vänja mig vid att han reagerar på mina... tankegångar... så olikt alla andra. Det är inte så att han blir arg, men även om man verkligen förstår att han bryr sig och vill att man ska må bra så är det ändå en gömma-sig-under-sängen-reflex.Igår såg jag och Isabell på Doktor Glas (vilket alla borde veta eftersom jag skrivit det i varje inlägg i flera dagar...) men det var en jättebra pjäs verkligen. Fast koncentrationen brast ibland, i en en och en halvtimmes enmanspjäs så har den rätt att göra så.Sen hamnade man på Moses. Igen. Sen så kom Amanda och Nordh, första gången sedan tidernas begynnelse som de visar sig i en människokrets nära mig, jag blev alldeles till mig. Moses var skönt i typ en timme, sen så ville alla därifrån med ingenstans att ta vägen.Så vi åkte till Isabell. Isabell, Jocke, Lotten, jag och Jens. Jocke körde - och blev stoppad av en POLIS!!! AAAAAAAAAAAAAAAAH!!! Hursomhelst, inget hände, de antecknade lite och var hotfulla och hemska. Efter denna omåttliga ångest så gick vi in och blev påskällda av hundar. Sen söp vi. Sen fick vi lite mer sprit. Och söp lite. Så tog vi sönder Isabells säng. Så gick några. Och så fortsatte det så tills klockan blev halv fyra, för då gick jag och Jens hem. Så snarkade Jens mig i örat någon liten timme, så såg vi på någon film och sov lite halvt och var allmänt vänskapliga...Och nu är jag hungrig tror jag, men orkar som vanligt inte laga mat.

Jag vet inte vad jag ska säga om gårdagen. Det var en såndär typisk dag som påminner om hur det var förr, för ett par år sedan. Samtidigt som det känns bra att jag inte blir tokig av att försätta mig i såna situationer så känns det ändå som att nya personer inkräktar i mitt gamla liv. Typiskt mig det där. "Gör inte så", för ifall någon skulle göra någonting som kanske gör att jag kommer ihåg någonting som jag kanske inte vill komma ihåg, ja herregud då försvinner ju allt! Världskatastrof. Men jag kan hantera saker nu som jag inte kunde innan. Det känns så bra att jag växer, att jag har förmågan att lära mig saker om mig själv. Spännande.Nalle kom ju hit idag. Det kändes också ganska bra, att få någon att vakna hos. Jag tycker att sånt är ganska mysigt, och vad jag gjorde igår spelar ju ingen roll när någon annan är hos mig morgonen efter. Han är så snäll, och vill så väl hela tiden. Eller inte hela tiden, men oftast, mot mig. Det är skönt, samtidigt som jag hatar det. Jag har nog ett konstigt sätt att tänka. Män. Män får gärna känna att de trivs med att vara trevliga mot mig, och snälla och så vidare, men om de aldrig konfronterar mig eller säger emot mig, det är ju otroligt tråkigt. Så kan Nalle vara ibland, för han är rädd för att något psyksiskt inom mig ska löpa amok och att jag ska bli deprimerad. Jag vet inte. Det är konstigt ibland. Men jag har sagt åt honom att det inte är någon fara, längre.Jag måste acceptera folk mer än vad jag redan gör tror jag. Nej det behöver jag inte. Jo. Nej! Jag ska inte tänka på det. Allt går så bra nu, och allt går på rätt håll liksom.Sweet, som vi säger här i tecknade serier.

Igår var en helt okej kväll alltså. Först så hamnade jag hemma hos Tess, och där så... drack jag lite lagom mycket. Vi var inte så många, men det gick bra ändå. När alla gått förutom jag och Isabell så tänkte vi (vid halv två) att vi kanske borde dra oss. Hon var hur trött somhelst.När jag nästan var hemma, jag stod utanför porten, så fick jag ett telefonsamtal, ett såntdär "jag behöver hålla telefonen i Uganda för att mina trumhinnor inte ska sprängas av vad han säger"-samtal. Daniel hade fått en himla massa besök, som hade utvecklats till "världens bästa fest någonsin!" så jag tänkte att min kväll inte behövde vara slut än. Så jag tog en buss till Alet och vid halv tre så var jag där, och det var en himla massa människor. När jag såg någon slags flygspya i ögonvrån så kom jag på att jag blivit helt nersupen och kanske borde gå hem. Jag minns nästan ingenting av kvällen... att de spelade Korn och Soulfly, och typ Pantera. Vid halv sex måste jag ha varit hemma igen, jag vet inte hur jag tänkte, men det resulterade i nudlar iallafall.Somnade vid åtta, halv nio... vaknade av att Nalle ringde vid halv tolv. Somnade om. Han kom hit tio minuter senare. Han gick för tjugo minuter sedan.Ikväll ska jag på Doktor Glas, men inte Nalle för han ska till Göteborg... skadeglädje. Ikväll ska jag till Moses också, kaffedrickande. Och imorgon så nalkas min familj. Usch.

Jag ska snart gå, egentligen har jag inte ens tid att skriva. Mitt msn fungerar inte. Jag måste föna håret. Jag är trött och måste vara vaken halva natten. Förodligen hela. Jag ska ta mig hem inatt. Det kommer att vara svårt. Jag ska gå nu. Snart. Hjälp ge mig mitt msn!

Jag ska lämna datorn nu, efter att ha vunnit två omgångar betapet. Nu är jag nöjd. Kanske ska göra mig en till, uppfriskande, kopp te. Jag känner mig insmetad i sarkasm, inget kommer ut rätt nu. Det är därför jag inte orkar sitta mer vid datorn, sedan allt jag vill säga bara blir sarkasm och cynism om världsligheter. Men det är okej, så ska det vara ibland. Tills man spelat Silent Hill 2 på större skärm såklart.

Idag har jag varit väldigt upptagen. Jag har varit i skolan och faktiskt... brytt mig. Varit aktiv på alla lektioner (förutom den sista, som jag skolkade ifrån). Jag gick till optikern, och jag har -1.75 på mitt högra öga och -1.0 på mitt vänstra, men på det vänstra har jag brytningsfel. Så det blir teh emobrills för mig.Sedan var det en vistelse på Moses, där jag träffade en massa folk som jag tycker om, och så fick jag vila på Jens och känna mig omtyckt. Det var mysigt, sånt tycker jag om. Imorgon så händer det också lite saker, jag ska ha psykologi på morgonen och då ska jag få tillbaka min palestinasjal ifrån Nalle. Efter psykologin så ska jag gå och måla kanske, åtminstone försöka vara lite småproduktiv inom konsten. Efter att ha gjort det, och förmodligen somnat, så ska jag ha litteraturvetenskap. Det enda jobbiga med de lektionerna är att de är en evighet långa, två och en halv timme. Dessutom - om man missat en lektion så har man missat en hel fransk revolution.På kvällen så ska jag tvätta en hiiiimla massa kläder, till klockan åtta. Sen ska det bli Tessfest. The Tess Feast. Förhoppningsvis så överlever alla, och förhoppningsvis är ingen vaken när jag kommer hem, och förhoppningsvis så fungerar allt som jag vill.Tillbaka till idag.Jag är kaffeberoende. Jag älskar kaffe. Kaffe har blivit en stor del av min livsstil. Nu börjar jag oroa mig för att det fräter på mig, from the inside. Vilket det gör. Det är inte nyttigt i de mängderna jag halsar i mig det.För att bryta detta horribla mönster köpte jag idag TE! Te, te som är så äckligt, så motbjudande. Jag köpte det, och ska lära mig tycka om det. (Sneglar mot koppen med ondskedrycken...) Det ska nog gå bra....

Min vana angående lektyr är att den ska varieras. Medan jag läser texter av Satansdyrkarna Korn (!) ... så dras jag ömt tillbaka till den text Charles Baudelaire skrivit, Till Läsaren. Au Lecteur. Det är utan tvekan något av det vackraste och mest insiktsfulla jag läst i mina dagar, men tyvärr är jag inte så glad i franska, så jag valde att avnjuta dess engelska form. Pillowed on evil, Satan Trismegist Ceaselessly cradles our enchanted mind, The flawless metal of our will we find Volatilized by this rare alchemist. Jag känner mig överkulturell. Jag målar abstrakt konst, jag läser en treårig utbildning med inriktning konst, jag går på utställningar i fri vilja, jag ser filmer om konst och musik, jag fascineras av ungdomskultur, jag betalar 260:- för att se en pjäs, jag gör allt för att bredda min samhällsyn och kultivera mig på det viset. Jag tror att min framtid håller väldigt lite konkreta ting för mig. Men det gör ingenting så länge jag bara får leva ut.